fredag 31 december 2010

Sista bloggen 2010

Spännande med nyårsafton. Detta år blir lugnt firande här hemma på gatan. Barnen är förväntansfulla och lite pirriga. De är glada för att de får vara uppe extra länge ikväll, får se om de orkar tills tolvslaget.

2010 har varit ett positivt år för oss, och vi ser framemot ett härligt 2011, som bara är ett stenkasst borta nu.

Ett riktigt gott nytt år till er alla och tack för det här året.

Nu mot nya tag och ett nytt år, 2011.

torsdag 30 december 2010

Vänner

Nu i mellandagarna skulle vi åkt och hälsat på en barndomsvän till mig som bor med sin familj i Uppsala. Eftersom hon väntar smått för andra gången blev det inte en så lång visit här hemma i Öret under julen.
Vilket man kan förstå, kan ju vara skönt att få vara på hemmaplan om det skulle hända något.

Därför bestämde jag, Karin, Annika och Cissi för att ta en dagstur hem till dem. Det verkade bli bra bilväder och vi hade allt klart för avfärd.
Då vi fick ett sms, från Uppsala (söndagkvällen). Deras son hade blivit dålig, öronen igen, stackars liten som inte har haft något annat än problem med öronen. Så tyvärr fick vi ställa in tisdagens resa, tråkigt men det viktigaste är att de blir friska och att de har ork till det som komma skall.
Saknar er jättemycket, men vi ses ju så snart det går!

Här hemma blev det en tom dag med inget särskilt inplanerat, men vi tog och bestämde att vi skulle ses i allefall, över en frukost på Java. Det var mysigt och trevligt.

Nu vill jag skriva lite om varje person som skulle ha varit med på resan till Uppsala.

Karin: En trygg person, som är lugn. Praktisk och mycket snäll.

Annika: Lite seg...hihi. Intelligent, rolig och har ett underbart skratt.

Cissi: Bor för långt härifrån, liten och naggande god. Liksom Annika ett härligt skratt!

Linda: Lång och snygg. Underbart leende. Ett stort hjärta.

Ni tjejer har många många fler och kanske liknade personligheter som varandra. Är helt enkelt fantastiska vänner!!

Kramis

lördag 11 december 2010

Inte min dag...

Jag borde vara glad, men ändå är jag inte det.

En tung lördag har det varit idag, känner att min sjukdom har gjort sig påmind ordentligt idag.
Orkar ingenting och tänker bara negativt. Jag vet att jag borde vara glad och nöjd för allt jag har som familj, jobb och vänner. Men vissa dagar hjälper det inte att ens ha det.
Och idag är det verkligen en sådan neråt dag...suck.
Jag blir låg och irriterad på minsta sak, som att det hänger ljusstakar på väggen som inte ska göra det, visst är det BARA att ta ner dem om det inte passar in, men inte ens det finns det lust till.

Alla dessa borden, måsten osv. orkar jag inte med! Det får vänta tills jag känner mig uppåt igen.

Jag känner inte för någonting just nu, jo en sak...men det vet jag att det inte skulle hjälpa utan bara förstöra på långsikt.

Ta hand om er där ute, och bara så ni vet jag kommer igen och då med en gladare och roligare text av mitt liv.