fredag 28 januari 2011

två raka veckor

Idag är jag trött och hängig, hoppas det inte är maginfluensan...

Jag känner mig ok ändå för just nu har jag lyckats vara på alla ställen jag ska i två veckor i rad. Gillar det skarpt.
Under min kurs har jag lärt mig mycket och känner lite att det börjar ge med sig i mitt liv.
Det ända jag undrar var varför jag inte fick den här hjälpen tidigare...fast det är ju då och nu är nu och jag får hjälpen nu, och nu är jag redo.

Tack alla därute för ni står ut med mig!

Kramis

måndag 17 januari 2011

Tandfen har varit här...

Den 3 januari åkte den första framtanden ut, Emil hade nog slitit ut den för han kom nerspringande från övervåningen med ett stort flin.
-Titta mamma vilken lycka, jag har goda nyheter. Tanden är borta! Samtidigt blödde det ganska ordentligt från munnen. Men inget att bry sig om, han hade ju tappat en tand, den måste fort ner i ett glas med vatten så tandfen kunde komma över natten.
På morgonen var det en trött kille som kom ner, tandfen hade varit och tagit tanden och lämnat pengar två guldpengar och två enkronor.
Han log lurigt och sa att snart ska jag nog tappa den andra tanden och då blir det mer guldpengar...hihi. Jag gillar guldpengar bäst.

Så var lyckan stor och dagarna kom och gick. Det blev den 13 januari och vi hade det mysigt i soffan framför tv:n. Emil frågar då - gör det något om tanden åker ut? -Nä sa jag. Då tog Emil ett stadigt tag runt tanden och det sa bara plopp! och så hade han den andra framtanden i handen. Ojoj, nu skulle antagligen tandfen komma inatt också. Vi la tanden i ett glas med vatten och stalde på köksbordet. Det var bättre att den stod där så att tandfen vågar komma in under natten.
Morgonen kom och Emil kom och väckte mig, -mamma tandfen har inte varit här inatt...
-Har hon inte, sa jag. Konstigt men hon kanske inte hann eftersom du tappar dina tänder så tätt efter varandra och så är klockan inte så mycket på morgonen. -ja, sa Emil jag får vänta en stund till, gick ut och kollade på TV medans han väntade. Efter en timme var han ute igen och kollade och då,- Mamma hon har varit här! Och lika mycket fick jag för den här framtanden! En avundsjuk lillasyster säger då- jag vet att det var du mamma som lade i pengarna...-nä det kan jag inte tro, sa jag...tandfen är ju så liten som en hand och jag är inte i närheten av den storleken.
-mm det är ju sant sa Felicia och blev fundersam, kanske finns tandfen trots allt.

Emil har blivit en stor kille på väldigt få dagar.