söndag 21 oktober 2012

söndag hela dagen..

helgen är snart slut...inget särskillt har hänt, vila och pluggat. Är grymt trött och vet inte helt ärligt hur denna tenta kommer att gå. Vill ju så gärna klara mig. Men det får vi se om jag gör eller inte. Jag kan bara studera och läsa in så mycket jag bara kan och så får det gå som det går. Eller jag vill inte att det går dåligt!

Just nu har jag en paus och lägger ut kläder på tradera. Det är grymt mycket man har i garderoben som bara hänger eller är alldeles förstort numera. Det har ju gått 10 månader sedan jag gjorde min operation och jag har gått ner 56kg hittills. Inte konstigt att jag  måste byta ut garderoben.

Nähä nu får pausen vara slut för idag tillbaka till verkligheten

torsdag 18 oktober 2012

Lite helg redan....

Hello, nu tar jag helg lite i alle fall. Självstudier fredag och måndag så jag behöver inte åka till skolan förräns på tisdag och då har vi TENTA i svenska. Detta måste jag klara! Gillar inte tanken att få omtenta, men om så är fallet så är det inget att göra något åt. Som min kloka vän Åsa sa: "omtenta ger en bara chansen att lära sig ännu mer om ämnet." Så jag måste nog lära mig att det inte är så farligt att inte klara allt hela tiden. Dock har jag höga krav på mig själv och skulle nog bli grymt besviken om det inte gick så bra. Men det tar vi när och om det händer, nu har jag faktiskt HELG! Och nästa helg är det party med tjejerna :-)

måndag 15 oktober 2012

Studierna

Studier hemma idag. Det gäller att hitta motivationen. Jag har lätt att bara sitta och inte göra något, fast jag borde plugga. Jag känner mig lite stressad inför nästa vecka då vi har tenta i svenska. Vår lärare är så säker på att vi alla kommer att klara oss, men jag är inte lika säker. Känner att jag blir mer orolig och vill få ett VG men ska nog vara nöjd att få G, bara det inte blir IG!

Det är jobbig att studera på ett sätt men det är ändå det bästa jag gjort på länge. Jag har äntligen hittat rätt och detta är det jag vill göra och bli. Framtiden är ljus för mitt yrkesval och jag ser fram emot ett långt liv med arbete efter studierna.

Nu har jag pluggat sedan halv tre i em och känner att jag kan ta en liten paus, men sen måste jag nog se över engelskan en stund och kanske även anatomin....

see you!

söndag 14 oktober 2012

Helgen

En helg som har varit seg och rolig.
Startade upp med tjejfest på fredagen, vidare med utgång. Denna gång till Harrys...Dansade och pausade om vart annat. Denna utgång resulterade med att lördagen blev något segare än vanligt.

Men på kvällen mös vi hela familjen med snacks och kolla på AFV.

Söndag idag och jag är fortfarande trött....men idag måste jag rycka upp mig och lägga den lilla energin jag har på studierna. Svenska tenta om en vecka och anatomi om två. Sen redovisning på engelskan, så det är mycket nu innan  vi ska iväg på LIA-praktik. Är grymt sugen på och se vart jag kommer att få vara under min första LIA-period.

Jaja, ny vecka nya möjligheter.

torsdag 11 oktober 2012

Detta är inget nytt, men ville ha med det i min blogg...


Välkommen




Jag har tänkt att den här sidan ska fungera som en hjälp och avlastning till personer med borderline.
Jag har själv diagnosen, och vet att det ibland kan kännas ensamt. Därför vill jag att man ska kunna skriva av sig några ord eller kanske vill ha råd eller tröst.

Borderline är en sjukdom som det är lite kunskap omkring, därför vill jag sprida kunskap och sträcka ut några frågetecken som finns.

 

 

 

 

 

 

Fakta

Borderline – gränslinje

Ångestproblem som tar sig uttryck i form av känslomässig instabilitet, ökad sårbarhet, impulsivitet, svart-vitt-tänkande (allt eller inget), identitetsproblem, separationsångest och problem att balansera närhet och avstånd i relationer.

70000-140000 personer i Sverige har någon form av borderline.

Tre ggr vanligare hos kvinnor än hos män. Borderline – emotionellt instabil peronlighetsstörning

Symtomen kan variera från person till person. En person med borderline uppfattas ofta som intensiva människor med starka känslor som snabbt växlar. Samtidigt upplevs personerna ofta som tillbakadragna och distanserade. Många med denna störning tycker inte om att vara ensamma. En person med borderline har svårigheter att hantera ångest. Motgångar som andra kan hantera får personer som har borderline att reagera med ångest. De har ofta svårt att orka med när saker går emot dem. Tomhetskänsla är också vanligt. De känner sig tom inuti, som om den hade ett stort svart hål inom sig. Därav depression. De har svårt att hitta sitt sätt att leva, komma till rätta. Känner sig splittrad som person. Tillståndet pendlar ständigt mellan att känna sig stark, bra och lyckad till att i nästa stund känna sig svag, dålig och värdelös. När det går bra kan en person med borderline känna sig jättebra, men så fort något misslyckas faller hela självbilden och personen känner sig helt igenom värdelös. Man har svårt att lita på omgivningen. Har svårt att hantera när någon sviker. Personen känner en stark längtan att vara någon nära men är samtidigt livrädd för just det. Sparsamma med att visa kärlek, det pendlar mellan klängigt beroende och ilsket avståndstagande. En borderlinepersons beteende blir ofta impulsstyrt på grund av att personen har svårt att hantera motgångar eller inte får sin vilja igenom. Impulserna kan vara allt från häftig ilska och ledsenhet till våldsam köplust och ha-begär. Det kan vara att skada sig själv och att dricka mkt alkohol. Impulserna som ofta kommer i samband med ångest kan också leda till oplanerade sexuella kontakter, snatteri och självmordsförsök. Borderline är ingen sjukdom eller egenskap som man antingenhar eller inte har. Gränsen mellan sjukt och friskt flyter. Personlighetsstörningen kan också förändras och försvinna med tiden.

 

Diagnos

Minst fem av kriterier anser läkarna om man ska ha diagnos borderline.

1.Hur du beter dig, känner dig och förhåller dig till andra svänger hela tiden kraftigt fram och tillbaka.

2.Du känner dig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest. Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet.

3.Du kan ha svårt att tygla dessa känslor och uttrycker dig oftast aggressivt. Du är impulsiv. Humöret är oberäkneligt och föränderligt.

4.Du tycker att du inte duger. Du har en negativ självuppfattning. Det kommer till uttryck genom ex. missbruk av sex, alkohol, droger eller mat, vårdslöhet i trafiken, slösaktighet med pengar eller självmisshandel, inkl. självmordsförsök.

5.I allmänhet lyckas du ändå dörja dina känslor och frställa dig för att passa in socialt. Därför går det ocftast bra för dig i skolan eller i arbetslivet.

6.I nära personliga förhållanden kan du däremot bli kvävande och lätt hamna i beroende. Du är rätt att bli övergiven.

7.Du pendlar mellan intensiv beundran och nedvärdering av andra människor. Svart-vitt-tänkande.

8.Om du upplever psykotiska episoder, är de oftast korta och präglas närmast av förföljelsetankar.

9.Andra kan uppleva dig som ombytlig, anpassande och opålitlig, känslokall eller aggressiv och dra sig undan, vilket naturligtvis inte gör det lättare för mig med borderline.

 

 

 

 

 

Min Berättelse,

Året var 2004 i augusti, då jag fick en förlossningsdepression. Vilket jag inte förstod då. Utan det kom året efter 2005 i november. Då jag hade fått vårt andra barn. Så här i efterhand har jag nog haft Borderline långt innan, men detta utlöste det.

Jag började märka att jag blev mer ledsen för "småsaker" och livrädd att inte känna mig omtyckt.
Efter en längre tid av depression vände jag mig till vårdcendralen för hjälp.
Där börjar resan på flera år av ovisshet om varför jag mår som jag gör.
Jag började äta "lyckopiller" och gick på samtal. Bytte läkare, jag tror det har varit ca 8st olika läkare genom åren.
Jag känkde mig som en trasa som blev kastad melln olika personer. Och det verkade som om ingen visste vad de skulle göra med mig.

Under alla dessa år har det hänt mycket, dock inget som gjort att jag mått bättre, förrens hösten 2009, då jag fick min diagnos.
Men varför måste vägen dit vara så lång och krånglig.
Det var lite kortfattat om min resa fram till den där dagen i november 2009, då allt vände och har bara pekat uppåt sedan dess.





Så visar sig borderline hos mig


 

Hos mig visar sig borderline genom, depression, ångest, rädsla att bli bortvald/lämnad, shoppingberoeende, låg självkänsla, nedvärderande tankar om mig själv som person, mamma och fru, ja som människa. Har varit självmordsbenägen. Vet inte hur dagen kommer att kännas när jag slår upp ögonen på morgonen. Har tedens att tro att omgivning alltid talar illa om mig bakom min rygg, mkt misstänksam. Har ett väldigt svart-vitt seende, antingen gillar jag det fullt ut eller hatar fullt ut tex att gilla en person. Dämpar min ångest genom att shoppa, men har tidigare använt mig av mat. Jag kan inte själv förebygga borderline.

Hur har det påverkat Dig och Din familj?
Detta har påverkat mina vänner och familj, till en viss del. Det har nog varit mest jobbigt innan jag fick min diagnos, för innan visste vi inte varför jag var som jag var/är. Nu finns det i alle fall en liten förklaring till varför jag har varit och betett mig genom alla år. Idag känner jag ett stort stöd från mina närmaste vänner och familj.
 
Hur kan omgivningen hjälpa till att stödja?
Mycket svår fråga. Det jag tror är att inte döma, tex jag är inte sämre eller mindre bra bara för att jag har borderline. Borderline är en väldigt bred sjukdom där man är på olika nivåer från person till person. Jag är inte tokig eller behöver inte vara inspärrad utan det jag behöver är färdigheter som jag kan använda mig av när jag kommer i situationer som för mig är svårare att hantera, och ångstern kommer som ett brev på posten.
 
Behandling
Jag går nu en behandling som kallas DBT (dialektisk beteendeterapi) där huvudfokus ligger i acceptans och fokus i nuet. Man jobbar i samtal med skötare en gång i veckan och en gång i veckan träffas vi i grupp på ca 8 st (med olika nivåer av borderline) och diskuterar färdigheter och ger och tar av varandra.
Redan första gången jag gick till DBT kände jag att jag äntligen hade kommit rätt. Att bara få höra någon säga att det är ok att känna som jag känner, men att vi ska hjälpas åt att hitta färdligheter som jag kan använda vid situationer jag kommer att komma i, så det inte rusar iväg till ilska och vidare blir konsekvenser.
Mindfullness är en stor del i behandlingen.
 



 

 

 

2011-09-06

Hej, vänner!
Oj vad jag har varit med om grejor senaste tiden. Saker som jag aldrig trodde skulle inträffa.

För två veckor sedan började jag min utbildning, till teckenspråkstolk. Känns jättebra. Har redan lärt mig massor av tecken och fått en härlig klass att gå i. Förra veckan var vi på läger och sov borta en natt.
Lägret var till för att vi skulle lära känna varndra i klassen och även de övriga klasserna och lärarna. Mycket skratt och lek var det. Jag kunde känna ångest inför lekarna och ville stundtals hem, men då fick jag användning av mina färdigheter som jag lärt mig på DBT:n. Nu efteråt känns det så bra, jag är mer säker på mig själv och vet att jag kan mycket mer än jag vågat tro.

Väl hemma från lägret var det bara att packa om för dagen efter väntade en ny stor utmaning...
Tjejmilen! Oh vad jag inte ville åka, men jag har ju fantastiska vänner och syster som peppar och ger mig mycket feedback. Jag kom iväg...
Och där i Stockholm stod jag på gärdet tillsammans med 33000 tjejer och skulle ta mig runt en mil. Och ni skulle sett mig, jag gav mig den på att jag skulle runt, på vilket sätt spelade ingen roll men jag ville ta mig runt och gärna under två timmar. Jag tog mig runt och jag klarade under två timmar. Och jag är jättenöjd över det. Och jag ska under min nuvarande tid nästa år, dock fick jag betala högt för den milen, med blåsor under hela fötterna och mycket trött i ljumskarna.
Men fan vad jag är bra!

Nu är jag åter tillbaka till vardagen och skolan och med allt det innebär, och kom ihåg du klarar mer än du tror, se på mig!


2011-08-10

Hej, alla glada!
Nu lider sommaren mot sitt slut, och jag kan med glädje säga att det har varit en av mina bästa somrar på länge.
Jag har varit avslappnad och verkligen kunnat njuta av att vara med familjen. Jag har flitigt varit med barnen till badstanden och inte känt mig speciellt osäker. Visst känner jag mig lite osäker när jag ska visa mig i bikini men vem gör inte det, det är nog alltid något som var o en har som man inte gillar hos sig själv. Men som inte andra alls tänker på.

Vi har hunnit med en vecka till Danmark och legoland, vilket uppskattades mycket av både vuxna som barn. Dessutom har jag haft barnen själv i tre veckor medans min andra hälft jobbat. Jag gjorde det! Allt gick så bra. Det var långa sovmornar och mycket utetid. Tyvärr hade vi ingen bil under den perioden men det löste sig ändå. Man fick ta fram sin kreativa sida. Vi bakade, cyklade och ritade. Spelade boll på baksidan och tog ibland bussen upp till stan för att avnjuta en glass....:-).

Jag kan med säkra ord säga att jag har vuxit under det senaste halvåret. Och till hösten tar jag mig för fler utmaningar...
Jag kommer att börja studera, vilket jag innan trodde jag var för dum för. Eller att jag inte trodde någon skulle anta mig till någon utbildning för att jag var för ful. Men idag vet jag att det spelar ingen roll hur jag ser ut, utan jag har de förutsättningarna som behövs för att få gå denna utbildning, vilket känns skitbra!
Jag kommer även att utmana mig med att ta mig runt tjejmilen i september, hur nu den anmälan gick till...:-) nä då, jag vet att jag kommer ta mig runt, springande eller gående, spelar ingen roll.

Fler utmaningar kommer komma under hösten men en del håller jag för mig själv...


Ha det bäst där ute och var rädda om varandra.

Tisdagen den 24 maj 2011

Hejsan därute,
Jag måste berätta att jag har jobbat så himla hårt med DBT att jag har fått resultat. Jag har gått ett helt varv och påbörjat mitt andra. De flesta går som sagt tidigare minst två varv av kursen. ( Att lära sig färdigheter)
Nu är det så lyckligt att jag kommer att vara klar med min gruppterapi till midsommar vilket känns jättebra. Visst kommer jag sakna mina kurskamrater men det är verkligen dags för mig att sluta, jag har mina färdigheter och jag klarar mig fint med den kunskap jag fått lära mig.
Jag kommer dock fortsätta mina individuella samtal, där jag får fortsatt hjäp med det jag har kvar att jobba med.

Jag känner mig stark och ser ljust på framtiden, det är stora framsteg varje dag, tänk att jag för ca ett år sedan inte ens kunde åka buss själv, nu är det vardagsmat. Och visst tycker jag fortfarande om att att shoppa men jag behöver inte shoppa för att dämpa min ångest längre. Jag kan hantera det mycket bätte nu och det drabbar inte vår ekonomi på det sättet som det har gjort.

bästa kramar från mig

Fredagen den 3 maj 2011

Måste bara berätta vad jag har gjort!

Under flera år pga borderline har jag inte riktigt kunnat vara bland stora folkmassor utan att ha alkohol i kroppen.
Men igår var jag med på mitt första Vårrus! Jag kände mig duktig och nöjd med vad jag gjort. Visst är det lite obehagligt med alla som står och praktiskt taget glor efter gatorna men det är inte för deras skull jag var där utan för min egen skull.
Jag är megastolt över vad jag gjort och kommer nog att göra det igen, eller jag vet att jag kommer att utmana mig igen eftersom jag anmält mig till årets tjejmil i september.

Till er alla därute med denna fruktansvärda sjukdom, vill jag säga att det går att må bättre och kunna leva med den. Det går att lära sig färdigheter som hjälper än vid stunder som känns jobbiga. Och det är värt att ta emot hjälp för att få må bra eller bättre igen.
Stå på er och ge inte upp, ni har rätt till hjälp och ska ha den!

Många kramar tills nästa gång.

Onsdagen den 11/5-11

Hej, alla där ute! Hoppas vårsolen har gett er lite extra styrka och glädje. Jag skulle vilja uppdatera mig lite om vad som händer med mig just nu.

När man går på DBT så får man göra skattningar varje halvår, man fyller i olika frågor och sätter ett betyg på hur man känner sig just de tre senaste dagarna. Därefter jämför min samtalskontakt mina skattningar med varandra för att se om det har blivit några förändringar och om DBT är något som hjälper mig att nå mina mål.

Jag började i oktober 2010, och har sedan dess jobbat hårt med min diagnos. Och jag kan med glädje berätta att hårt jobb visats sig löna sig. Jag har redan från i oktober förra året halverat mina beteenden fram till idag. Det känns jättebra, och jag känner mig bättre också. Jag gillar den nya känslan.
Min depression har minskat, självmordstankar är borta och jag försöker att njuta varje dag för vad den har att erbjuda.
Det jag jobbar mycket med just nu är att vara ensam, vilket är ett stort problem. Det är inte det att jag har personer som gärna skulle hålla mig sällskap en såndär ensam dag utan det är att jag behöver lära mig att jag inte alltid kan få min mans sällskap när jag är ensam, som jag helst vill ha.

Jag har nu gått ett helt "varv" på DBT:n och påbörjar mitt andra och sista nu på tisdag. Det känns jättebra att jag äntligen har hittat något som kan hjälpa mig ur detta jobbiga och att jag kan få hitta tillbaka till ett liv värt att leva.

Måndag 25/4-11

Då var Påsken över...det tycker jag är skönt. Skulle önska att jag ibland orkade säga nej till alla måsten över helgerna och ibland bara vara. Men är rädd att någon tycker illa om mig då.

Nu börjar en ny vecka med nya möjligheter. Imorgon blir det en heldag med DBT, sen en promenad med hunden. Och på em ska jag få hjälp av min kära granne att förbereda mig inför kommande intervju..

Jag tycker jag har hittat tillbaka till balansen igen men går lite på spänn hela tiden precis som om jag bara väntar på att jag ska få ångest istället för att bara njuta av att allt är ok eller t.o.m bra.

På lördag är det valborg och jag tänker inte tacka ja till något jag inte vill göra, det blir min hemuppgift tills nästa gång vi ses...kramis

Onsdag 13/4-11

Det ska bli sååå skönt att få komma iväg till DBT:n för enskildt samtal idag. Har haft eller har det jävligt jobbigt nu.
Känner mig svag och omotiverad, vilket jag inte vill vara just nu. Jag har bestämt mig för att läsa upp min betyg från gymnasiet och så kommer jag börja praktisera hos en tandläkare som tandsköterska nästa vecka. Nu måste jag verkligen kunna använda mig av det jag hittills lärt mig på DBT:n.

Använda mig av färdigheter som vi lärt oss och att ta en sak i taget.
Ex som idag, först nu på morgonen har jag DBT, sen ska jag gå ut med min daghund, sen har jag ett möte på em, vidare lite senare ett till möte och till sist träning på kvällen. Det kanske låter som en normal dag för andra men jag blir väldigt stressad och får ångest över hur allt ska gå och hur jag ska hinna. Då är det viktigt att jag tar en sak itaget och att jag är i nuet för stunden. När jag är till DBT:n är jag där och när jag är på promis med hunden är jag det och inte redan med tanken på eftermiddagens möten.
Jag har skrivit upp allt som jag ska göra idag och sen är det BARA att köra...det blir nog bra...
Usch jag är livrädd för idag och vill att den ska vara över, tänk om jag inte kommer att klara av den, har redan försökt boka av tider som är idag, men det var ingen som kunde ändra på sina tider så jag blir tvungen att gå idag. Vilket är bra för jag måste utsätta mig för sådana här dagar, för det kommer komma fler av dem i framtiden.

Lite luddig text kanske men jag är väldigt ångestfyllt och orolig idag, så jag ber om ursäkt för detta.

hörs igen...:-)

20110411

fy fan vilken dag! Tankar som kommit ikapp och ligger där i huvudet och bara väntar på att attackera.
Önskar att jag bara fick somna in idag, känner ingenting idag. Är inte glad åt att vädret är såååå fantastiskt som alla tycker, mest jobbigt då jag vet att det snart är dax att klä av sig lite och visa lite hud. Vilket jag inte vill eftersom jag är för tjock för att visa mig.

Skulle vilja backa bandet av mitt liv och göra om lite grann, speciellt hur jag har hanterat ekonomin...det gör så fruktansvärt ont att inte få eller kunna gå upp på stan och köpa mig en härlig vårjacka, eller att inte kunna köpa sig lite fina blommor som jag kan plantera utanför dörren och på baksidan. För det går inte eftersom jag har misskött mig och bara förstört allting!!

Nu är det bara att bita i det sura äpplet och gå vidare, det blir nog bättre sen...NOT! Jävlar vad jag känner mig negativ och irriterad för allt. Jag vill inte ha det så här. Hur kunde jag låta det bli så här...

Fredagen den 2/3-11

Det har varit en lugn period nu, har inte tänkte på att självskada mig på länge nu. Jag känner dock fortfarande starka känslor för shopping, men jobbar hårt med det.

Jag tränar på att tala om för mina närmaste att jag älskar dem, dessa tre ord är mycket svåra för mig att säga, så det krävs övning inte vilja utan övning att våga säga.

Det känns underbart att ha en man som kan säga detta, vilket han gör till både mig och barnen varje dag. På så sett lär sig barnen att det är ok att tala om det för någon. Och inte att det är någon skam över det. Härom kvällen kom min snart 6 åriga dotter och kramade mig och sa just: Jag älskar dig, mamma. Snacka om att det värmde! Underbara flicka, jag sa tillbaka och kunde känna att det var så rätt.


Det har alltid varit svår för mig att visa dessa känslor, konstigt nog är jag ändå en människa som reagerar starkt med känslor överlag. Jag har lätt till att gråta, skratta, visa ilska mm. Men just att visa och säga att jag älskar och tycker om någon/något tar emot.

Så jag jobbar mycket med att tala om för mina barn och min man framförallt att jag älskar dem, nästa steg är att tala om och känna att jag tycker om mig själv....

Måndag 1/3-2011

Oj jag har inte skrivit på ett tag...
Ska jag vara helt ärlig så har jag haft en tung period. Mycket negativa tankar och dömanden. Det har helt enkelt inte fungerat på en tid.

Men nu är jag tillbaka...
Jag jobbar mycket med accepstans och att validera mig och andra. Det är knepigt men en väldigt bra kunskap att kunna.

Validering är inte lika med "hålla med".Validering betyder INTE att du " tycker om" eller "håller med" i det som den andra personen gör, säger eller känner.
Validering betyder att du ser den andres känslor, tankar, behov och värderingar - att du ser giltigheten i den.

Validering är en teknik som hjälper dig att visa att du förstår att en annan persons känslor, tankar och handlingar är meningsfulla och begripliga för dig i en viss situation.

Självvalidering innebär att du blir uppmärksam på dina egna känslor, tankar och handlingar och att du ger dig rätt att känna, tänka och handla så även om andra tänker annorlunda.

Vad ska vi validera?
# Känslor, tankar, behov, önskningar och beteenden hos:
¤ oss själva
¤ varandra

Varför ska vi validera?
# Det förbättrar våra relationer!
# Med valideringen visar vi:
¤ Att vi lyssnar
¤ Att vi förstår
¤ Att vi är icke-dömande
¤ Att vi accepterar den andra personen som den är
¤ Att vår realtion är viktig
¤ Att konflikter kan hållas påä en lägre nivå av intensitet

Hur kan vi validera andra?
1. Lyssna akivt, visa med öonkontakt och kroppshållning att du lyssnar. Behåll fokus på den andra personen.

2. Bli uppmärksam på både dina ickeverbala och dina verbala reaktioner, detta för att minska risken att du invaliderar (tex genom att sucka, himla med ögonen: eller säga: "Det är idiotiskt, va´inte ledsen" eller " jag bryr mig faktiskt inte om vad du säger").

3. Försök att observera den andres känslor i situationen. Sök efter ord som beskriver känslan.

4. Visa att du förstår vad den andre känner, utan att döma. T.ex "självklart är du arg...", "Jag förstår att du befinner dig i en jobbig situation just nu" och till oss själva: "Jag har rätt att känna mig ledsen".

5. Visa tolerans! Se den andres upplevelser i sitt sammanhang. Se det begripliga utifrån hans/hennes (eller din egen) historia, erfarenheter, sårbarheter och nuvarande situation. Gör det även om du inte gillar beteendet, känslan eller agerandet. Döm inte. "Hellre fria än fälla".

6. Bemöt personen på ett sätt som visar att du tar personen på allvar (med eller utan ord). Om någon gråter, räck fram en näsduk, ge en kram eller en klapp. Om någon lyfter upp ett problem: lyssna och eventuellt hjäp till med promblemlösning. (Det kan vara viktigt att ta reda på om personen bara vill blir lyssnad eller om hon/han också vill ha hjälp me promblemlösning).

Lite snurrig text men man förstår med tiden....;-)

Lördag 26/2-11

Måste bara skriva från en artikel ur Darmernas Värld 2/2011, av Katarina Rehn.

Att leva med Borderline:
Ena sekunden vild glädje - nästa svart ångest

Du kastas ständigt mellan intensiva känslor och reagerar häftigt. Borderline är en personlighetsstörning och de drabbade, oftast kvinnor, betraktas som manipulativa och omöjliga att leva med. Tack vare en ny terapiform lär man sig att leva med diagnosen.

Att leva med borderline är att ständigt kastas mellan de intensivaste av känslor. Mellan vildaste glädje och svartaste ångest. Mellan kreativa idéer och förlamande passivitet. Mellan övertygelsen att allt är möjligt och total panik inför att gå upp ur sängen. Mellan att tro på sig själv och att hata sig själv. Mellan en sprakande, gnistrande livsvilja och en skrämmande önskan att få dö.

Borderline är ingen psykisk sjukdom utan en personlighetsstörning som finns hos ca två procent av befolkningen. Namnet betyder gränslinje och kom till i början av 1900-talet, då personer med psykiska problem klassades som antingen psykotiska eller neurotiska, medan de med borderline ansågs ligga någonstans emellan. Idag görs inte den uppdelningen, men namnet boderline har levt kvar trots att många föredrar det nyare namnet emotionellt instabil personlighetsstörning.

Kortfattat innebär borderline att man har en ökad känslighet, som gör att man reagerare häftigt, både på sin omgivning och på sina egna tankar och känslor. Personer med borderline är impulsiva, med ett humör som kan svänga mycket snabbt. Svartvitt "allt - eller - inget - tänkande" är typiskt och man har svårt att ta in nyanser. Självbilden är ofta negativ. Det är vanligt med destruktiva beteeneden som ätstörningar, missbruk, ekonomisk slösaktighet, sexuellt risktagande, självskadebeteenden och självmordsförsök.

Dubbelt så många kvinnor som män får diagnosen borderline. Att vara kvinna med borderline innebär ofta att ses som fel, hur hon än gör. Antingen är hon för mycket: för mycket känslor, för mycket ilska, för mycket glädje, för mycket ångest, för mycket dramatik. Eller så är hon för lite: för lite sans och balans, för lite planering, för lite självbehärsning, för lite sunt förnuft, för lite lagom.

Och kanske just därför, för att de är allt annat än lagom, är de utsatta för många fördomar från en oförstående omgiving. Manipulerande, elaka, överdramatiska, omöjliga att leva med. Bilden som målas upp är ofta världigt negativ. Men det är hög tid att nyansera bilden av de "hopplösa" borderlinekvinnorna. Det menar Åsa Nilsonne, psykiater, professor vid Karolinska institutet och författare:
- När de blir anklagade av omvärlden för att se allt i svartvitt så gör ju omvärlden samma sak. Väljer att bara se nackdelarna och märker inte att detta är tjejer som ofta har kapacitet att gå långt i livet. Som är öppna, lyhörda och kreativa. Och som liksom vi alla vill bli sedda, bekräftade och kanske mer än något annat vilkorslöst älskade. De har bara svårare än andra att uttrycka sina behov och att våga tro att de kommer att kunna bli uppfyllda.

Egentligen har vi alla ett visst "borderlinebeteende" när vi blir arga, upprörda eller stressade, enligt Åsa Nilsonne.
- Då får vi svårt att se och tänka klart. Vi reagerar som små barn, hjärnan går ner på basnivån och tänker svartvitt: Snäll/elak? Fara/lugnt? Stanna /fly? De med borderline är oftare i ett upprört känsloläge och reagerar därför så här en större del av tiden.
När personer med borderline reagerar häftigt kan de ha svårt att hantera sina jobbiga känslor. Då anklagas de för att manipulera.
- En kvinna med borderline kan säga till sin partner att om han går sin väg så hoppar hon ut genom fönstret. Då ses hon som manipulativ. Men att manipulera är ju att försöka få någon att göra något utan att det märks. Det här är inte manipulation utan desperation!

Att ha borderline innebär ofta en mycket stark rädsla för att bli lämnad av den man älskar. Samtidigt har man svårt att lita på att man är älskad. Det här kan förstås ge relationsproblem som överdriven svartsjuka och stort beroende av partnern, liksom ständiga, uppslitande gräl och ankloagelser. Men när en kvinna med borderline hittar rätt partner så kan det hjälpa henna att må bra igen.
- En del boderlinekvinnor gör tyvärr katastrofala partnerval, säger Åsa Nilsonne. Men när de hittar en partner som kan balansera deras instabilitet, som ser deras styrkor utan att utnyttja eller irriteras över deras svagheter - då förbättras deras prognos något oerhört!

Länge hade vården svårt att hjälpa dem med borderline, och de kunde bollas fram och tillbaka mellan diverse behandlingar. Nu finns en ny terapiform för just borderline, som har visat sig väldigt framgångsrik: dialektisk beteendeterapi (DBT).

DBT är en tuff behandling där man inte tycker synd om dig som patient utan ger dig verktygen du behöver för att hantera ditt liv.
Så säger Hanna Sahlin Berg, enhetschef vid Borderlineenheten på Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Hon har med egna ögon sett hur många med borderline har lyckats återfinna tilltron till sig själva och en ny livsglädje.
Inom DBT jobbar man med att ändra negativa tankemönster och beteenden. Mycket går ut på att lära sig att hantera ångest och svarta tankar, att uthärda att stanna i smärtan och acceptera den, för att då märka hur den gradvis lättar.

Ett konkret exempel: Före terapin kanske du blev fruktansvärt upprörd om din partner kom hem en kvart senare än vanligt och for ut i anklagelser, gråt och skrik. Efter terapin har du insett att den mest troliga förklaringen är att han inte hann bli klar med jobbet i tid eller att tunnelbanan var lite försenad.

Prognosen för borderline är god, även för dem som inte får någon behandling. Det tycks som om ökad ålder och erfarenhet i sig är läkande. De våldsamma känslosvängningarna lugnar ner sig med åren.
- Man hitar en slags bruksanvisning till sig själv när man blir äldre. Man blir bättre på att ta hand om sig själv, att sova, äta bra och motionera, vilket är till stor hjälp. De flesta med borderline kommer ur sin diagnos så småningom och har då inte längre någon personlighetsstörning, säger Åsa Nilsonne.
Både Hanna Sahlin Berg och Åsa Nilsonne poängterar hur viktigt det är att stötta och uppmuntra borderlinekvinnorna, som ofta i hela sitt liv har fått höra att det är fel på dem och deras känslor. Om de blir bemötta med kärleksfull respekt kan deras ökade känslighet bli en stor tillgång.
De med borderline uppfattar andras kroppsspråk, tonfall och ansiktsuttryck snabbt och när de har lärt sig att inte blanda ihop sina känslor med verkligheten blir de ofta väldigt bra på att jobba med människor.
Många med borderline väljer också konstnärliga och kreativa yrken, kanske just på grund av sin sårbarhet, som gör dem ovanligt öppna för intryck och impulser utifrån. Många kan leva ett fullgott liv, konstaterar Åsa Nilsonne. Därför är det så fantaskiskt att möta de här tjejerna i DBT, och att se hur de växer som kraftfulla små träd!

Denna artikel beskriver näst intill hur borderline är för just mig.


14/2-11

Något som hände mig/oss när jag gick ut med att jag har Borderline,

Jag har inte varit säker på om jag ska tala om att jag har Borderline, men efter många turer kände jag att varför inte! Det är inget att hyscha om utan bättre att berätta och förklara än att det blir missförstånd.

Jag bestämde att jag skulle tala om för min dotters dagis. Ifall det kom upp något som de undrade.
Jag sa helt enkelt: "Jag har Borderline"
Efter någon vecka kom reaktionen, helt plötsligt hade dagispersonalen mycket att säga om våra barn.

# Vår son var lortig av sig, undrade om jag orkade med att hålla honom ren pga min Borderline.
# Vår dotter hade en ätstörning eftersom hon inte åt tillräckligt på dagis.
# Vår dotter var väldigt kontrollerande och verkade deppig.
# Samt att de tyckte nog att min man kunde söka till perosnlig assistent för mig eftersom jag inte verkade orka med allt hemma.

Det var några punkter de kände att de ville ta upp med oss.
Jag satt bara och gapa. Sen bröt jag ut i tårar, skulle det vara mina fina barn de pratade om?! Gud, vad jag känner mig kränkt. Allt detta fick de fram av att jag talade om min diagnos.
Jag kände att jag ville ta upp detta med rektorn, och kontaktade henne. Till svar fick jag ( av rektorn ), " jag står bakom mina anställda och eftersom de tyckte att det var saker som behövdes tas upp litar jag på att de som göra och säger är korrekt. "
Jävlar vad jag blev arg, jag skrek att jag kände mig så jävla kränkt och besviken på en plats där jag lämnar mina barn på dagarna och jag ska känna mig trygg med att ha dem där. Innan jag talade om att jag hade Borderline var det helt annorlunda, de var väldigt trevliga och tillmötesgående. Vi hade så fina och underbara barn. Hade alltid så fina kläder och var så snälla och väluppfostrade på dagis. Konstigt hur det kan ändra sig!

Jag kände att jag inte kan lämna detta utan bad om att få hålla en föreläsning om min situation med Borderline. Ett sätt att få chansen att förklara hur det ser ut för mig och min familj. Dessutom fick fröknarna chansen att fråga mig om de undrade över något.
Under föreläsningen fanns inte ett öga torrt, utom på just de två fröknar som gått ut med dessa påståenden.
Den övriga personalen kunde inte förstå att detta hade hänt, inte stämde det in på hur de kände vår familj, vi som hade jättesnälla och trevliga barn, familjen som oftast kom med saker till dagis ifall barnen behövde något. En chock för alla.

Efter denna föreläsning har jag kännt ett annat bemötande och ett lugnare sätt från personalen. Vi har vår dotter kvar och enligt personalen har hon inga tecken på vare sig ätstörning eller kontrollen längre.

Jag blir så jävla trött på människor som bara antar saker och ting istället för att ta reda på fakta. Det blir så många onödiga tråkigheter som man skulle kunna undvika genom att bara ta reda på saker. Bättre att fråga en gång för mycket än ingen gång.

Pga okunskap fick vi gå igenom en mycket jobbig tid som vi kunnat slippa om kunskap fanns!

Torsdag 10/2-11

Åh vilken morgon, idag blev det att kämpa sig upp och iväg till jobbet. Ångesten var riktigt på hugget idag, jag skickade sms till min man och skrev att jag inte kommer komma iväg.
Han skrev då ta bussen och kom igen!
En sådan komentar gillar jag inte just då, så jag skrev tillbaka jag skiter i allt och stannar hemma. Innerst inne vet jag att jag mår bättre om jag trotsar ångesten, men just i det ögonblicket går det inte att styra.
Det blev så att min man fick komma hem och jag fick köra honom till jobbet för att sen ta mig iväg till mitt jobb.
Väl där kände jag mig arg och lättretlig och ville att den där timmen skulle gå fort.
Nu är jag hemma igen och vill inte gå utanför dörren idag, vill bara äta och kolla på film. Helst skulle jag vilja shoppa men det går ju inte eftersom jag redan förstört vår ekonomi pga. Borderline, jävla skit-sjukdom!!!!!!!

Vill att min man kommer hem, känner inte för att vara ensam idag, tankarna tar över totalt idag.

Konstigt vad det svänger, igår kände jag mig helt på gång, men idag är allt bläääää....

Onsdag 9/2-11

Har en rejäl uppåtkurva just nu.
Känner mig mer stark inför framtiden. Jag är väldigt säker på att det har med DBT-kursen att göra. Det börjar liksom hända saker med mig mer och mer.
Jag har kommit in i ett tänk som är helt annorlunda än förut.

Jag vet förstås att det kommer att ta lång tid för mig att ändra på mitt beteende. Men jag ser ändå en förändring, och tror att omgivningen också gör det.

Jag har färdigheter som känns rätt för mig. Validerar mycket och skriver för och
nackdelar om saker och ting. Går emot känslan som det heter mer och mer. Det är en kamp varje dag jag vaknar men jag har gett mig fan på att det ska gå.

Ångesten som jag har levt med i hela mitt liv kommer alltid att finnas där men jag kommer att lära mig hantera den och idag vet jag att man inte dör av ångest, även om det känns så.

Jag har inte tagit lugnade tabletter på länge, tror nästan att bäst före datumet redan är förbi. Och jag har inte behövt fråga efter nya recept! Mina nya recept är mina färdigheter, och hålla igång. Göra saker som ger mig något possitivt i känslan.
Jag jobbar mycket med att närma mig situationer som jag inte känt mig säker på utan dömt mig för hela tiden, genom att säga och tänka att jag inte klarar detta, jag är ju ändå en misslyckad person. Och då utsätta mig för situationen kanske en halvtimme och sedan öka det stegvis.

Lördag 5/2-11

Lördag idag, härligt tycker många. Jag finner aldrig någon ro. Får ångest och måste hitta på saker att göra hela tiden. Idag drog jag igång med ett projekt att flytta datorn från sovrummet till en garderob på övervåningen.
Halvvägs in i allt jobb, vill jag börja med något annat, bara det är städat och ser snyggt ut hemma.
Gillar inte när det är stökigt, min man kan tycka jag är lite pedant men om det skulle komma någon och knacka på så måste det vara fint hemma. Det skulle vara väldigt ångerfyllt och misslyckat om vi inte hade FINT hemma. Katasrof skulle jag vilja säga.

Det betyder att vi är lortiga och äckliga som familj, och andra skulle prata skit bakom ryggen om hur vi har det här hemma.
Jag vill inte ge någon en chans att säga eller tycka att vi har ett ostädat hem!

Visst skulle det bara vara att strunta i vad andra tycker och tänker, men det är inte så lätt för mig. Dessa tankar har jag burit med mig under en lång tid, så det tar lite mer än en dag att ändra på det.

Jag vet inte om man förstår så mycket av vad jag skrivit men men....jag försöker beskriva lite i alle fall....



3/2-11

Idag är det en tung dag...
Känner mig ensam och låg. Vill att min man kommer hem och håller mig sällskap. Vet att han inte kan måste jobba så vi får in pengar till våra skulder.
Det jag kan göra för att dagen ska blir bättre för mig, är att använda mig av mina färdigheter. Jag får ta en promenad eller kanske sätta mig och smycka lite bara jag får lite positiv känsla så kommer den här dagen också att bli bra.

Fick lite tankar och funderingar från en läsare,
Där personen tyckte att det lät som om en person med Borderline kan uppfattas som en kall och ytlig person. Jag vill påpeka att det kan vara så för vissa, Borderline är så stor och utstäckt sjukdom, som visar sig mycket olika på person till person.
Jag vet från mitt eget liv att jag kan ha uppfattats elak och kanske sagt saker som jag inte borde, men hoppas att ni som känner mig vet idag att det har inte med er att göra utan med sjukdomen.

Jag vill passa på att säga till alla därute som har varit och är i mitt liv, att jag är hemst ledsen för allt och att jag står för det jag gjort, vill inte skylla på min sjukdom men den har hjälp till att ställa till det väldigt mycket.

Kom ihåg att Borderline är bred och visar sig olika från person till person, det är en jobbig känslomässig sjukdom som kan få en att göra så mycket fel utan att man vill.

2/2-11

Som sagt, jag har Borderline en sjukdom som är mer vanlig än man kan tro, skulle jag vilja säga.

Jag fick min diagnos i november 2009, efter många år av sjukskrivning.Jag kan inte säga exakt när jag fick borderline utan bara konstatera att jag har den.

Vad kan jag berätta om Borderline?
Utifrån mig själv har jag lärt mig att det är en personlighetsstörning (som kan skilja sig enormt från person till person).
En person med Borderline har svårt att reglera sina känslor, har ett svart-vitt tänkande.
Det är mycket vanligt med självdistruktiva beteenden och personen har en svår stark ångest.