Faser i livet

det finns stunder i livet då man faktiskt önskar att man fick försvinna en stund. Att få leva i stillhet utan några problem och några måsten. Men så är det inte och det är väl så att man ska bli starkare genom att ta sig igenom olika hinder i livet men till vilken bekostnad som helst?

Just nu önskar jag att bara få försvinna en stund, och när jag återkommer är allt bättre. Allt är ordnat runt omkring mig och jag behöver bara fortsätta med mitt liv tillsammans med mina vänner och min familj. Inte fan känner jag att jag kommer bli starkare efter allt detta strul.

Men det är väl bara att acceptera och gilla läget för vad det är idag.

:-(

Operationen

Den 20 december 2011 gjorde jag en gastric-bypass. Min operation blev i Lindesberg då det var fullt i Örebro.

Jag åkte in den 19:e för inskrivning, och så blir man undersökt och vägd. Sen är det mest bara väntan tills dagen därpå. Jag kom iväg till operationen vid 13-tiden. Sen har de då förminskat min magsäck oerhört. Jag vaknar upp då jag själv vet om det första gången vid 20-tiden på kvällen. Då jag måste komma igång med toalettbesök och så tror jag de vill att man ska börja röra på sig så snart som möjligt efter operationen. Just det jag tog samtidigt bort min gallblåsa också.

Nästa morgon väl uppe på avdelningen igen, var det dags att få i sig vätska. Det var inte det lättaste. Ofta och lite åt gången. Jag drack ytterst lite. Hade ont och var fruktansvärt trött. Sov mest hela dagen.

Torsdagen den 22 dec var det dags att få i sig föda (flytande). Mycket motvilligt gick jag till matsalen och fick en dl soppa. Det blev kvar en halv dl. Hua jag var var inte hungrig alls. Och efter det sängen. Min känsla att jag måste äta sex gånger om dagen kändes inte så bra. Jag ville helst bara vara. Undrade faktiskt varför jag gjorde denna operation. Första veckan hemma bestod av flytande kost. Visst den var bättre än ersättningen jag hade ätit de senaste fyra veckorna innan operationen.

Känslan att inte vara hungrig, den var konstig. Att bli mätt på en matsked soppa.
Vikten gick neråt kraftigt första två veckorna. Sen har det gått långsammare, men inget jag blir ledsen för. Då kanske allt annat hänger med också.

Idag mår jag mycket bättre. Jag väger mindre, och är piggare. Känner mig lite smidigare också. Äter dock mosad kost ett tag till eftersom jag fortfarande får små dumpnings anfall vid måltider. Idag ångrar jag inte operationen, men jag kan tycka att informationen om hur det blir efter operationen kunde vara ännu mer tydlig. Verkligheten är mycket mer jobbig än man tror.
Detta är verkligen ingen genväg till viktmiskning, det är en kamp för resten av mitt liv. Jag kommer få kämpa med vissa maträtter och i vissa fall avstå helt på livstid.
Min viktmiskning just nu sedan denna resa började i slutet av oktober 2011 är 19kg.

Jag vill passa på att tacka alla som har stöttat mig i denna resa. Ni vet vilka ni är.

Kram

Hej, det har nu gått fyra veckor sen operationen. T o.m jag ser skillnad nu...:-)

Det är dags....

Jaha, då har man börjat sin resa...
Jag är inne på dag 4 av 28. Det är rätt tungt men det blir väl lättare dag efter dag.

Jag känner i alle fall att jag valt rätt beslut. Det kommer bli väldigt bra i slutänden.
Det jag får fokusera på nu är att ta en dag i taget så kommer det här också att gå vägen.
Jag antar att jag kommer att bli ganska trött och sur nu under den första veckan men det får
omgivningen har lite förståelse för.

Åh imorgon har jag höstlov! Det var ett tag sedan sist. Tror det är ca 15 år sedan. Vad ska jag göra
av den veckan? Ja det blir nog inte så svårt att fylla upp, jag har ju även två barn som har höstlov och de ska väl underhållas.
Imorgon börjar vi med att åka till Finspång och hälsa på min Faster som jag inte har träffat på ett år nu, ska bli mysigt.
Sen hade jag tänkt att försöka plugga så mycket som möjligt så jag klarar de två testen som kommer inom kort.
Och till helgen kommer vi att fira svärfar som fyllt 65 år. Dessutom kommer Sara och Albin på en övernattning lördag-söndag. :-)

Nähä nu är det dags för en liten chokladdrink igen, höres och synes.

http://www.123minsida.se/livetborderline

bara lite....

Hej, tänk jag trodde inte att vuxna människor kunde få öroninflammation...men det kunde vi...

Jag har fått det och äter pencilin, gillar inte detta men vad gör man inte för att slippa den smärtan i örat som medföljer öroninflammationen.

Dock ser jag detta som en nystart...
Jag har redan bokat in ett träningspass och ska försöka uppnå svettig träning två gånger i veckan...Måste även se till att anmäla mig till tjejmilen nästa år igen. Har ju en tid som ska kapas rejält.

Länge sedan...

Oj vad jag INTE har skrivit på länge....

Det händer mycket nu. Jag studerar heltid till teckenspråkstolk och annars försöker jag hålla igång här hemma.

Just idag är jag sjuk har åkt på öroninflammation på äldre dar...:-) tur det finns pencilin som botar.

Förra helgen var vi alla i familjen ute vid Tisaren och plockade massor av trattisar. De har vi nu torkat och lagt i en snygg glasburk så vi har under vintern till goda grytor, och pajer. Mums

Barnen har det toppen, vi har ju som sagt inga dagis-barn längre utan båda är på skolan. De växer så himla fort, och även deras fötter har växt. Emil 7 år, har redan 35 i skostorlek!

Jag ska verkligen försöka skriva mer, jag skyller på tiden som jag har lite mindre av numera.

14 maj

Helgen rullar på. Idag har hela familjen varit med Felicia till hennes första tunering i fotboll, mycket lyckat. De är såå söta när de springer efter bollen allesammans.

Väl hemma kom Åsa och Tilde över och åt lite glass. Niklas hjälpte Åsa med lite datajobb och liknade.

Efter det tog Niklas cykeln och drog på en runda, skulle upp till Garphyttan och hälsa på. Vi har ju fortfarande problem med bil så det är cykeln som gäller ett tag till...börjar tröttna på det en aning nu...

Under tiden när Niklas är ute och åker har jag och barnen städat övervåningen, måste ju vara lite fint inför morgondagen när släkten kommer...

Nu har jag lagt upp benen på soffbordet och väntar på att kl ska bli 21 då esc börjar...lycka till Erik Saade!!!


Puss så länge...