5-års Kalas

Idag den 17/5-10 fyller lilltjejen 5 år! Hon är inte så liten längre, till hösten börjar hon sista året på dagis och kommer att vara med i 5års gruppen! Felicia är en framåt och glad tjej, med en vilja av stål. Det märktes redan när hon kom att det skulle slå gnistor om henne. Hon föddes på natten den 17 maj kl.00,05, vägde 3000g och var 47cm lång, vår lilla dotter! Ett stort grattis till fina lilla Flisan, kram Mamma

En lite neråt dag...

Jaha, då var det redan Maj månad. Det är väldigt skönt nu när snön är borta. Jag gillar våren mest. Trots detta känner jag mig inte glad, är låg och finner ingen glädje i något just nu.
Det jag vet är att detta kommer att vända precis som alltid när man känner sig lite deppig. Vi har alla dagar som är lite mer ner än upp och just nu är det jävligt neråt!

Jag får tänka på allt positivt jag har omkring mig o hur lyckligt lottad jag är som faktiskt har en härligt familj, två underbara barn och vänner som är bäst, dessutom har man ett jobb vilket inte är så vanligt idag...

Jo, nog har jag ett liv att vara tacksam för men ändå när man mår så här dåligt kan jag inte riktigt hitta de ljuspunkter jag har för att komma ur allt negativt.

Det låter som om jag tycker synd om mig själv när jag skriver men det är ganska skönt att bara få skriva av sig lite då och då.

Nästa gång vi hörs mår jag bättre det vet jag, tack för att ni lyssnat.

Föreläsning!

Igår var jag på en super föreläsning med Lisbeth Pipping. En underbar kvinna som trots det hon fått varit med om är en lycklig och framgångsrik kvinna idag.
Lisbeth har skrivit boken "Kärlek och stålull", som jag inte haft äran att få läsa ännu men det kommer att bli av inom en snar framtid.

Lisbeth berättar under föreläsningen om hur hon har haft det under sin uppväxt tillsammans med sin mamma som var utvecklingsstörd. Hon berättar om olika incidenter från hennes uppväxt och även om händelser för andra familjer (barn) som har varit i samma situation som henne själv. Hur hon fick bli mamma åt sin egen mamma redan som barn. Det var inte hennes mamma som tröstade henne när hon blev rädd eller var sjuk, utan det var hon som tröstade hennes mamma.

Hon berättar att hon fick sitta upp med sin mamma och kolla på tv på kvällarna, vilket alla barn kanske vill göra med sina mammor. Men det hon kollade på var ex. fåglarna, och andra filmer. Och när det blev något otäckt var det inte hon som fick krypa in i sin mammas famn och blunda tills det otäcka var över, utan det var hennes mamma som gjorde det. Och Lisbeth som fick hålla om sin mamma och tala om när det otäcka var borta samt berätta vad som hände så mamma inte skulle missa något av filmen.

Jag vill bara säga att man har det verkligen bra. Tänk så många barn som far illa för att socialtjänsten inte tar tag i problemen. Att agera i tid, att lyssna på första signalen, första anmälan som kommer in, ta det på allvar. Utred redan då! Man blir så arg på samhället som inte lyssnar på tydliga signaler som störmmar in från grannar, släkt och bekanta, som berättar att det är något som är fel, ett barn far illa!
Jag vill påpeka att Lisbeth var noga med att tala om att hon idag vet att det inte är hennes fel, utan att hon inte fått information om att hennes mamma inte förstod att hon gjorde fel.

Beskrivning från boken Kärlek och Stålull skriven av Lisbeth Pipping.
I den här boken berättar författaren om sin uppväxt med en utvecklingsstörd mamma. Den ger en insikt om hur en svår barndom kan gestalta sig och att omgivningen måste våga reagera och agera när man misstänker att barn far illa. Men Lisbeth förmedlar också hopp och optimism. Trots svårast möjliga utgångsläge kunde hon vända sina villkor och skapa sig ett bra liv. Det gör att boken ändå är lätt och livsbejakande att läsa.

Söndagsgrillning med goda vänner!

Pyjamas Party

Igår var barnen på pyjamas party hos sin kompis/granne Klara. De har längtat hela veckan efter detta och varit spända. Det var hur mysigt som helst. Partyt var i föreningsgården utanför oss, och Klaras föräldrar hade tänt massa ljus och fixat med snacks och dryck. De dansade och hade skattjakt, sen blev det en mysig stund i sofforna med en film. En riktig mysfredag!

Synd att Felicia inte var på topp, hon har fått förskräcklig hosta och feber så hon kom in redan vid 19. Trött och mkt hosta. Det tog flera timmar att få henne att somna, men tillslut efter några vändor med kräkningar och fisar somnade hon på en madrass i vardagsrummet. Emil somnade i soffan ville inte sova själv på övervåningen när syster fick vara ner. Hoppas det vänder nu med all hosta vill inte ha den...

kram

Varför?!

Tänk vad livet kan ta slut så fort. Jag kan inte fatta att du har gått bort. Hur kan en så snäll och omtänksam kille hamna så fel. Jag hatar att detta hänt, känner mig jätteledsen inombords. Varför Varför just du?!
Jag kan bara säga att du kommer att vara saknad av många!!! FAN, varför skulle detta hända?!
Gud, jag blir så himla ledsen, jag kan bara försöka acceptera att det hänt, men vill inte.
Vila i frid, min vän!

Träning inför Solskensloppet på Dagis den 4/3-10